Dag 8

Idag var en dag ungefär som de andra. Det ska bli skönt att komma hem om två dagar, på onsdag. Det börjar bli lite för intensivt med det sociala, vi känner oss mer bekväma med varandra och vågar viss lite fler sidor av oss själva, inte alltid positiva. Min kropp har börjat förstå att jag efter en vecka med väldigt lite sömn inte kommer att få sova mer, så den försöker ta alla chanser den får att stänga ögonen. Vilket är lite jobbigt när man ska lära sig HLR och börjar slappna av för att vi inte behöver stå, gå eller springa för en gångs skull utan faktiskt får sitta ner. Kroppen vill gärna slappna av lite för mycket. Det är lite fascinerande det där, att även om jag tycker att det är superintressant så zoomas världen plötsligt ut och jag kommer på mig själv med att nästan nicka till. Jag har aldrig upplevt det förut. Det ska bli skönt att sova när jag kommer hem, eller så kommer jag vakna efter 6 timmar för att kroppen är van .. Hoppas inte.

Vi sprang backintervaller i skogen med nästan full stridsutrustning, det var jobbigt men så hiiimla roligt!

När vi ställde upp för höger vänster om utanför matsalen efter kvällsfikat så gick plutonen före oss iväg och började plötsligt sjunga på natianalsången, det var lite mäktigt när 20 mansröster sjöng och ljudet blev mer avlägset för varje sekund, för att sedan bli högre vid ”Du gamla du fria” och sedan ett barskt ”Avdelning, HALT!” Det var fint.