Dag 216. Brigstri20
13 dagar senare och här sitter jag i logementet, välbehållen och återhämtad, med träningsvärk i armarna och tillräckligt med sömn i kroppen. Vilken övning! Nu vet jag, klart och tydligt, vad min faktiska uppgift i plutonen och kompaniet är. Jag är tydligen förläggningschef... Vilket i princip innebär att jag är chef över hela vår pluton, och ansvarig för platsen vi bor och lever på - förläggningen. Jag är på väg att börja beskriva en vanlig dag, men det finns inte. Varje dag är olik den förra, eftersom vi bara vill stanna på en plats en viss tid, är det inte många dagar vi befinner oss i drift, där det bara är att underhålla det som är upprättat. Utan det är upp med allting, alla tält, hygienplats, containrar med materiel, ammunition, tankplats, sopplats, hänvisning, el, kokplats, vattentank, kissplats och latriner (för att göra nummer 2). Förbättra förbättra förbättra. Ner igen och sedan upp på en ny plats. Och här är det alltså jag som ansvarar för att få upp tälten, upprätta hygientältet, bestämma vart allt ska stå, se till att man kan gå på toaletten någonstans och att allt är maskerat - en kort summering. När vi väl är i drift går min grupp driftrundor 5-6 gånger om dagen då vi fyller på diesel i värmarna till tälten, ser till så att det finns varmvatten så man kan duscha, tvätta händerna, dricka. Att det finns toapapper och tvål överallt, att soppåsar inte är fulla, allt är städat och sånt fix.Vi lämnar också ut förbrukningsvaror som blivit beställt. Och ja, alltså, det här är ju vad vi gör på vår egen förläggning, sen åker vi runt till hela kompaniet, hämtar deras sopor, fyller på deras vatten- och dieseldunkar och lämnar ut deras förbrukningsmaterial. Nämnde jag att vi är 6 pers i gruppen?
På ordergivningarna fick varje grupp sina uppgifter, som alltid avslutades med ”understöd Drift- och underhållsgruppen”. Vi har ganska mycket att göra! Vilket är roligt, för det blev lätt långtråkigt annars. Chill, men långtråkigt efter en stund.
Men jag menar, jag klagar ju inte direkt på det här!
För att sammanfatta dagarna i fält så tycker jag att det har gått bra. Vi har fått insikt om hur vi fyller vår uppgift i kompaniet, exakt vad det är vi förväntas göra, och det är skönt för nu vet jag lite mer vad jag kan förvänta mig inför nästa övning. Vi omgrupperade en gång, och vilken skillnad det var från när vi först anlände till första platsen! Vi var otroligt mycket snabbare och mer samspelta. Alla visste hur målbilden såg ut och vad som fanns att göra, var det behövdes mest hjälp och hur allting skulle göras. Eftersom jag var chef försökte jag hålla mig på lite avstånd och få en bild av allting som pågick runt omkring, för det var mycket olika saker som jag hade satt igång samtidigt för att få det effektivare. Det är lätt att ryckas med och hjälpa till lite med ett tält, och helt tappa hur det går med fyllning av vatten och om de där pissgroparna blev klara. Där försöker jag hitta min ledarstil lite, hur jag vill vara, jag har fått lite kritik från gruppmedlemmarna om att jag stod och pekade och inte var med i arbetet, vilket befälen hela tiden är på mig om att jag ska göra, för annars tappar jag kontrollen och har inte längre koll. Men samtidigt så vill jag vara en inspirerande ledare och leda från skitgropen. Jag tror att det handlar om hur stor uppgiften är. Under en omgruppering är det mycket folk i arbete, på många olika platser med många olika uppgifter samtidigt. Då kan man inte ryckas med i att vika maskeringsnät i 2 timmar för det är hela tiden viktigt att tänka på nästa steg, att få anmält när en uppgift är klar och dela ut nästa. Dra i folk som bara står. Men ska min grupp sätta på snökedjor på lastbilen är det klart att jag är med och drar. Det är svårt det där, och jag försöker förklara det för mina soldater, för de ser ju mig stå och bara säga till andra vad de ska göra.
Jag tror att jag kommer lära mig den där avvägningen! Om inte under värnplikten så har jag tre år till på mig på officerprogrammet! Och därefter ett förhoppningsvis stort antal år till i rollen som ledare.
Här kommer en bild från en väldigt trevlig kväll några dagar in på övningen, när alla var trötta och stridsvärdet gick från gult till grönt tack vare vår fantastiska kokgrupp! <3 Till detta fick vi också en 33cl cola och ett kexchoklad, det var inga sura miner då!
På ordergivningarna fick varje grupp sina uppgifter, som alltid avslutades med ”understöd Drift- och underhållsgruppen”. Vi har ganska mycket att göra! Vilket är roligt, för det blev lätt långtråkigt annars. Chill, men långtråkigt efter en stund.
Men jag menar, jag klagar ju inte direkt på det här!
För att sammanfatta dagarna i fält så tycker jag att det har gått bra. Vi har fått insikt om hur vi fyller vår uppgift i kompaniet, exakt vad det är vi förväntas göra, och det är skönt för nu vet jag lite mer vad jag kan förvänta mig inför nästa övning. Vi omgrupperade en gång, och vilken skillnad det var från när vi först anlände till första platsen! Vi var otroligt mycket snabbare och mer samspelta. Alla visste hur målbilden såg ut och vad som fanns att göra, var det behövdes mest hjälp och hur allting skulle göras. Eftersom jag var chef försökte jag hålla mig på lite avstånd och få en bild av allting som pågick runt omkring, för det var mycket olika saker som jag hade satt igång samtidigt för att få det effektivare. Det är lätt att ryckas med och hjälpa till lite med ett tält, och helt tappa hur det går med fyllning av vatten och om de där pissgroparna blev klara. Där försöker jag hitta min ledarstil lite, hur jag vill vara, jag har fått lite kritik från gruppmedlemmarna om att jag stod och pekade och inte var med i arbetet, vilket befälen hela tiden är på mig om att jag ska göra, för annars tappar jag kontrollen och har inte längre koll. Men samtidigt så vill jag vara en inspirerande ledare och leda från skitgropen. Jag tror att det handlar om hur stor uppgiften är. Under en omgruppering är det mycket folk i arbete, på många olika platser med många olika uppgifter samtidigt. Då kan man inte ryckas med i att vika maskeringsnät i 2 timmar för det är hela tiden viktigt att tänka på nästa steg, att få anmält när en uppgift är klar och dela ut nästa. Dra i folk som bara står. Men ska min grupp sätta på snökedjor på lastbilen är det klart att jag är med och drar. Det är svårt det där, och jag försöker förklara det för mina soldater, för de ser ju mig stå och bara säga till andra vad de ska göra.
Jag tror att jag kommer lära mig den där avvägningen! Om inte under värnplikten så har jag tre år till på mig på officerprogrammet! Och därefter ett förhoppningsvis stort antal år till i rollen som ledare.
Här kommer en bild från en väldigt trevlig kväll några dagar in på övningen, när alla var trötta och stridsvärdet gick från gult till grönt tack vare vår fantastiska kokgrupp! <3 Till detta fick vi också en 33cl cola och ett kexchoklad, det var inga sura miner då!
Kommentarer
Skicka en kommentar