Dag 260. Tid
260!? 260 dagar.. Det är länge. 37 dagar till muck. Det är inte länge. Jag satt precis och läste mitt inlägg från dag 37, vi sköt löst för första gången och vi övade på olika framryckningssätt i grupp. Jag och en vän pusslade Eiffeltornet i 3D, jag kommer ihåg det, och det känns inte som om det var så länge sedan. Men det var det.
"Nu är klockan förbi min läggtid (22.09) och jag glömde att ta mina öronproppar ur skåpet innan jag låste och gick och la mig, så jag måste ut från under täcket där jag gömmer mig, ställa ena foten i en toffla för att inte nudda golvet med mina rena fötter och låsa upp skåpet. Ajajaj."
Det var på den tiden då jag låste skåpet på natten och hängde upp nyckeln i en karbinhake i sladden till nattlampan. Det är ingen som bryr sig om att låsa skåpet på natten längre, det finns absolut ingen anledning till det. Vi litade väl inte lika mycket på varandra i början, förståeligt. Mina öronproppar har jag inte längre i skåpet heller, jag har lyckats skaffa mig en liten burk till dem som istället för nycklarna kan sitta fast i nattlampan. Men 22.09 är fortfarande förbi min läggtid, jag har fortfarande 22 som riktlinje för när jag släcker lampan och ska sova. Det är kul att minnas tillbaka till tiden i början. Ibland när jag tänker tillbaks så minns jag knappt vad vi gjorde de första 5 månaderna, innan vi började med matrieltjänst och övningar hit och dit. Vi lärde oss att strida, lite grann. Vad mer? Vad var våra dagar fyllda av? För fyllda var de.
Jag läste om de första dagarna häromdagen. Så länge sedan det var, men ändå inte. Det är konstigt det där med tid. När jag tänker på de första dagarna som rekryt var det hur länge sedan som helst, men när jag tänker på sist jag åkte wakeboard förra sommaren så var det inte alls så länge sedan. Det är som om jag har två liv och det har hänt helt sjukt otroligt mycket i det ena, och nästan ingenting i det andra.
Anledningen till att jag läste inlägget från dag 37 var för att känna hur lång tid det var från inryck dit, men jag har ingen tidsuppfattning där emellan över huvud taget. Allt jag kan tänka är att det var nån gång i början, enligt min tidsuppfattning hade det kunnat vara efter 2 veckor eller 3 månader.
Idag har varit en så himla skön dag! Jag vaknade till någon gång runt 07.30 kanske, därefter varvades sömn med halvsömn tills klockan var 09.30 och jag blev uttråkad. Då klev jag upp, bytte om till träningskläder och gick till gymmet. Jag var helt ensam och körde lite cirkelträning med fokus på biceps och triceps, och jag kände mig superstark! Det var roligt. Efter en snabb dusch gick jag och åt lunch och sedan satte jag mig i solen med datorn i knät och uppdaterade mitt CV och skrev ansökningsbrev till fortsatt tjänst i Försvarsmakten. Planen är att jag ska till Karlberg och läsa Officersprogrammet, men det känns dumt att inte ha någon plan B, framförallt med tanke på situationen i samhället. Det blir svårt att skaffa sig ett jobb helt plötsligt. Jag ska få svar om jag kommer in eller inte i v. 25.
Det var verkligen skönt att gå runt här i civila kläder och inte ha någon press på sig, att inte ha några tider att passa förutom mattiderna och göra precis det jag känner för. Jag har ikväll sett två avsnitt av en serie, La casa de papel, och nu börjar folket droppa in här. Jag ska nog faktiskt gå och borsta tänderna redan nu och sen lägga mig i sängen och läsa en bok eller nåt tills det har lugnat ner sig lite här.
"Nu är klockan förbi min läggtid (22.09) och jag glömde att ta mina öronproppar ur skåpet innan jag låste och gick och la mig, så jag måste ut från under täcket där jag gömmer mig, ställa ena foten i en toffla för att inte nudda golvet med mina rena fötter och låsa upp skåpet. Ajajaj."
Det var på den tiden då jag låste skåpet på natten och hängde upp nyckeln i en karbinhake i sladden till nattlampan. Det är ingen som bryr sig om att låsa skåpet på natten längre, det finns absolut ingen anledning till det. Vi litade väl inte lika mycket på varandra i början, förståeligt. Mina öronproppar har jag inte längre i skåpet heller, jag har lyckats skaffa mig en liten burk till dem som istället för nycklarna kan sitta fast i nattlampan. Men 22.09 är fortfarande förbi min läggtid, jag har fortfarande 22 som riktlinje för när jag släcker lampan och ska sova. Det är kul att minnas tillbaka till tiden i början. Ibland när jag tänker tillbaks så minns jag knappt vad vi gjorde de första 5 månaderna, innan vi började med matrieltjänst och övningar hit och dit. Vi lärde oss att strida, lite grann. Vad mer? Vad var våra dagar fyllda av? För fyllda var de.
Jag läste om de första dagarna häromdagen. Så länge sedan det var, men ändå inte. Det är konstigt det där med tid. När jag tänker på de första dagarna som rekryt var det hur länge sedan som helst, men när jag tänker på sist jag åkte wakeboard förra sommaren så var det inte alls så länge sedan. Det är som om jag har två liv och det har hänt helt sjukt otroligt mycket i det ena, och nästan ingenting i det andra.
Anledningen till att jag läste inlägget från dag 37 var för att känna hur lång tid det var från inryck dit, men jag har ingen tidsuppfattning där emellan över huvud taget. Allt jag kan tänka är att det var nån gång i början, enligt min tidsuppfattning hade det kunnat vara efter 2 veckor eller 3 månader.
Idag har varit en så himla skön dag! Jag vaknade till någon gång runt 07.30 kanske, därefter varvades sömn med halvsömn tills klockan var 09.30 och jag blev uttråkad. Då klev jag upp, bytte om till träningskläder och gick till gymmet. Jag var helt ensam och körde lite cirkelträning med fokus på biceps och triceps, och jag kände mig superstark! Det var roligt. Efter en snabb dusch gick jag och åt lunch och sedan satte jag mig i solen med datorn i knät och uppdaterade mitt CV och skrev ansökningsbrev till fortsatt tjänst i Försvarsmakten. Planen är att jag ska till Karlberg och läsa Officersprogrammet, men det känns dumt att inte ha någon plan B, framförallt med tanke på situationen i samhället. Det blir svårt att skaffa sig ett jobb helt plötsligt. Jag ska få svar om jag kommer in eller inte i v. 25.
Det var verkligen skönt att gå runt här i civila kläder och inte ha någon press på sig, att inte ha några tider att passa förutom mattiderna och göra precis det jag känner för. Jag har ikväll sett två avsnitt av en serie, La casa de papel, och nu börjar folket droppa in här. Jag ska nog faktiskt gå och borsta tänderna redan nu och sen lägga mig i sängen och läsa en bok eller nåt tills det har lugnat ner sig lite här.
Kommentarer
Skicka en kommentar