Dag 287. Det lider mot sitt slut...
Det börjar märkas att det snart är slut. Allt praktiskt, som att lämna in vapen, alla våra kläder och grejer har börjat nu. Här om dagen fick vi i uppgift att inventera och vårda hälften av alla saker vi fått ut, så som fältjacka, ficklampa. liggunderlag, etc etc. I fredags vårdade vi våra vapen för sista gången, samt lämnade in våra magasin och resten av vapentillbehören och imorgon ska vi lämna in vapnen. Då kommer jag se min kära AK - som har lärt mig skjuta, att fokusera och kontrollera min andning även under stress - för sista gången.
Något annat jag har gjort för sista gången (under min värnpliktstid... jag ska ju fortsätta i denna världen är tanken) är att ta upp, ta ner och VÅRDA tält! Allltttssssåååå REMI är inte roligt. Det var 100% stress de första 4 dagarna. Nu de senaste 5 har vi spenderat vår tid i dammiga Stenvreten (vår förrådslokal i grå betong som gör att om man snyter sig blir pappret svart) och löst lite uppgifter här och var och jag blir så rastlös så det FINNS inte. Vi är där från 08.00 till 20.30, VARJE DAG. Och sedan har vi grejer att vårda på kvällen. Och gymmet är stängt. Är det synd om mig? Lite.
Men, om 10 dagar är det muck, och då kommer jag lämna det här instängslade området som har gett mig så många minnen och erfarenheter, för kanske sista gången och kanske inte. Jag kommer bli uppmött av familjen och vi kommer ta in på hotell i Västerås för att dagen efter hälsa på hundvalpen som snart ska bli en del av vår flock!!!! Väl hemma i Malmö har jag en månad ledighet och under den tiden ska jag fylla 20, åka till Öland och vandra med kompisar, förhoppningsvis få in en tripp till Stockholm och använda mitt presentkort på wakeparken i Haninge som jag fick på SM förra året, ta det lugnt och njuta av att vara fri att gå vart jag vill när jag vill, vakna när jag vill och äta vad jag vill och, sist men inte minst, torka upp hundkiss från golvet. Sedan börjar jag jobba på Malmö Wake Park (där ni även innan kan vara ganska säkra på att hitta mig, nästan varje dag). Är det synd om mig? NEJ INTE FÖR FEM ÖRE JAG LÄGGER EN HIMLA BRA TID BAKOM MIG OCH HAR EN HIMLA BRA TID FRAMFÖR MIG!!
Btw, det här var sista gången jag hade stridsutrustning på mig och jag var glad och trött för den långa slutövningen var snart slut.
Något annat jag har gjort för sista gången (under min värnpliktstid... jag ska ju fortsätta i denna världen är tanken) är att ta upp, ta ner och VÅRDA tält! Allltttssssåååå REMI är inte roligt. Det var 100% stress de första 4 dagarna. Nu de senaste 5 har vi spenderat vår tid i dammiga Stenvreten (vår förrådslokal i grå betong som gör att om man snyter sig blir pappret svart) och löst lite uppgifter här och var och jag blir så rastlös så det FINNS inte. Vi är där från 08.00 till 20.30, VARJE DAG. Och sedan har vi grejer att vårda på kvällen. Och gymmet är stängt. Är det synd om mig? Lite.
Men, om 10 dagar är det muck, och då kommer jag lämna det här instängslade området som har gett mig så många minnen och erfarenheter, för kanske sista gången och kanske inte. Jag kommer bli uppmött av familjen och vi kommer ta in på hotell i Västerås för att dagen efter hälsa på hundvalpen som snart ska bli en del av vår flock!!!! Väl hemma i Malmö har jag en månad ledighet och under den tiden ska jag fylla 20, åka till Öland och vandra med kompisar, förhoppningsvis få in en tripp till Stockholm och använda mitt presentkort på wakeparken i Haninge som jag fick på SM förra året, ta det lugnt och njuta av att vara fri att gå vart jag vill när jag vill, vakna när jag vill och äta vad jag vill och, sist men inte minst, torka upp hundkiss från golvet. Sedan börjar jag jobba på Malmö Wake Park (där ni även innan kan vara ganska säkra på att hitta mig, nästan varje dag). Är det synd om mig? NEJ INTE FÖR FEM ÖRE JAG LÄGGER EN HIMLA BRA TID BAKOM MIG OCH HAR EN HIMLA BRA TID FRAMFÖR MIG!!
Btw, det här var sista gången jag hade stridsutrustning på mig och jag var glad och trött för den långa slutövningen var snart slut.
Kommentarer
Skicka en kommentar