Dag 298... Vicekorpral Pårup utgår.

Och så var det klart! Vi marscherade ut genom grindarna i civila kläder, med alla våra väskor och påsar, och vi ropade: "Muck! Muck! Muck! Muck!" 

När vi gick där, och alla anställda stod i givakt och gjorde honnör i långa led på båda sidor om vägen, det var då jag insåg att, shit, de släpper verkligen iväg oss nu. Nu tillhör jag ingen utom mig själv. Jag är fri att göra precis vad jag vill. Jag kommer aldrig att träffa de flesta av de här människorna igen, varken mina befäl eller de andra, före detta rekryterna. 

Det var en konstig och lite läskig tanke. Är jag så stor?? Det är fortfarande konstigt. Jag minns det så tydligt fortfarande, såhär mer än en vecka senare, men det känns fortfarande inte riktigt verkligt. Jag är fri att göra precis vad jag vill. Jag är min egen nu. Stor. Vuxen? Vissa kanske skulle kalla mig vuxen, men inte jag. Eller som Micke sa, du handskas med vapen men du är inte vuxen!? Jo, det är du. (Ibland 😉)

Efter midsommar börjar jag jobba. Jag ska jobba både på Actic i Lund och på Malmö Wake Park i Västra hamnen. Men fram till dess har jag ledigt och jag ska passa på att njuta av det, att göra precis det jag känner för!