Tankar så här en måndag kväll mitt i en pandemi

Livet på rullar på här uppe i Stockholm, jag trivs bara bättre och bättre här på hotellet! Det börjar kännas som ett riktigt liv. Jag har faktiskt skapat mig ett helt eget liv här uppe. Jag lagar bra och god mat, träffar folk och har ett relativt strukturerat skolarbete. Det gör mig glad. :) 

Men så kommer en ny covid-19-våg störtandes rakt in min idyll, och jag behöver få klaga lite. Jag är mycket väl medveten om att det är många som har det bra mycket värre än vad jag har det i pandemin just nu. Men jag skriver det här för min egen skull, för att få ord på mina egna tankar och för dem som är intresserade av hur jag ser på min situation. Jag skriver utifrån mig själv, och ibland måste man få lov att tänka på sig själv - bara. 

Jag går på Karlberg, i 228e kursen, det är 228e kursen i rad, alltså utan stopp, av traditioner som bevarats och utvecklats här på skolan. Det är otroligt mäktigt att vara del av. Det är 228 år av utbildning för officersaspiranter, Sveriges försvarsmakts officerare. 228 år. Men inte i år. Jo eller, alltså vi utbildas ju, typ. Vi sitter hemma och studerar krigsherrar, marktaktik och ledarskap som de gjorde förra året, och året innan det, osv. Vi har samma böcker som de hade förra året. Men vi träffas inte som de gjorde förra året, vi tränar inte ihop och vi skapar ingen förbandsanda. Vi är i det här tillsammans, men vi kan inte göra det tillsammans. Vi skapar ingen förbandsanda, vi har ingen möjlighet att sätta ribban på hur vi behandlar varandra och hjälper och kämpar för varandra och således hur vi kommer förvänta oss att våra soldater och värnpliktiga så småningom ska kämpa för varandra. 

Karlberg är en skola full av traditioner, jag har för bara någon vecka sedan beställt mässdräkt för 10.000kr för guds skull. Men det bedrivs ingen traditionsverksamhet på skolan. Vinterbalen är inställd, eller, "framflyttad". Knappt någon mässverksamhet alls. Inga sittningar. Ingen ordenverksamhet. … ingen förbandsanda. 

Vi är en grupp människor som har blivit uttagna och sammansatta i mindre grupper för att utföra en större uppgift. Jag började idag läsa kurslitteraturen för precis påbörjad ledarskapskurs och vi ska lära oss hur en grupp utvecklas och vilken roll en ledare har i den. Men vi ska inte uppleva det själva. Utbildningen Utveckling Grupp Ledare (UGL) blev idag inställd. Det är en civil kurs som Försvarsmakten tillsammans med Försvarshögskolan ger till bland annat oss kadetter. Men det är även arbetsgivare ute på den civila marknaden som betalar dyra pengar för att sina medarbetare ska gå den. Obekräftade uppgifter, men jag har för mig att kursen kostar 50-60.000 kronor att gå civilt. Den är eftertraktad på arbetsmarknaden och vi kommer inte gå den som vi sett fram emot. Det suger. Men jag vill vara extremt tydlig med att jag tycker allt det här är rätt agerat. Det är att vidta nödvändiga åtgärder och det är vad som krävs, något annat hade varit helt oansvarsfullt och det är inte en bild som Försvarsmakten vill skicka ut till allmänheten. 

Jag tror inte att jag kommer få en lika bra utbildning som kadetterna som tog examen förra året fick. Inte en lika bra utbildning, och inte en lika bra och rolig utbildningstid. Det pratades mycket om att ta vara på tiden på Karlberg. Jaha. På onsdag kommer jag åka hem till Malmö och jag vet inte när jag kommer komma tillbaka hit. Kursen vi går in i nu är i och med avbruten UGL 100% på distans. Information återstår om hur det blir med Försvarsmaktstiden men det känns orimligt att vi ska ha obligatorisk närvaro i Stockholm 4h i veckan när läget ser ut som det gör i samhället och att allt annat dessutom är inställt. Vi får inte ha en sittning där vi sitter sick-sack vid borden, men vi får trängas i matsalskön varje vecka efter att ha spritt ut oss över hela landet och sen förväntas fysa ihop hela kompaniet? Jag tror inte det. Jag hoppas i alla fall inte det. Så vi kommer väl åka hem på onsdag / torsdag någon gång och komma tillbaka om 4-5 veckor. Hur sjukt är inte det? Snacka om förbandsanda... Klart att man kan va här ibland, men det känns inte så ansvarsfullt att åka upp hit och ner till Malmö igen om jag inte behöver det. 

Vi lär väl lära oss att skapa förbandsanda på annat sätt antar jag, det blir vad vi gör det till eller hur? Men det känns ganska hopplöst just nu. Men jag antar att det går, på nåt sätt, människor har ju jobbat hemifrån i över 6 månader. Mår man bra av det? Når utbildningen, som handlar om att bemöta människor, sitt mål när man sitter hemma med näsan i böckerna eller framför datorn? Jag tror inte att jag kommer få en lika bra utbildning som kadetterna som tog examen förra året fick. Kommer den bli bättre om jag går den om 2 år...? …istället? Det där är en läskig tanke och den slog mig alldeles nyss. I ansiktet. Men den går inte att undvika. Troligen så är det ingen som vet svaret förrän det är för sent och man kan börja jämföra. Är att hoppa av lika med att ge upp? Jag vet inte. Kan man ta studieuppehåll? Hur länge? Jag vet inte det heller. Är det relevant information? Idk. Jag vet i alla fall att det innebär att lämna den här plutonen och de här kamraterna. Att pausa studerandet och tappa de färska kunskaperna i hur man gör när man pluggar. Är det värt för att få en kvalitetssäkrad utbildning och roligare tid på Karlberg? Det är en oerhört läskig tanke. Ett annat ställningstagande: går jag utbildningen för att ha den gjord och kunna visa ett utbildningsbevis i pappersform? Eller går jag utbildningen för utbildningen? 

Jag vill ändå tänka på det här, jag skulle kunna skita i det och bara åka med tåget som alla andra och lämna tanken precis här. Stopp. Det skulle jag kunna göra. Men det känns som ett större nederlag än om jag skulle ta ett dåligt beslut. Ett dåligt beslut är bättre än inget beslut alls. Tvekan dödar, som de säger. Så jag kommer ta ett beslut grundat i så många perspektiv som möjligt. Jag vill väldigt gärna vara kvar. Jag vill väldigt ogärna lämna det jag har skapat här. 

I ett scenario att jag beslutar mig för att komma tillbaka när corona har lagt sig - vad skulle jag göra? Alla letar jobb, varför skulle just jag få ett? Jag kommer inte lämna min utbildning med de fördelaktiga förmånerna som jag har här utan en annan fastställd sysselsättning. Kanske är nu bästa tiden att plugga? Jag skulle uppskatta att få ta del av tankar från andra håll än de jag har i min direkta närhet (2m!!!) så ni får gärna skicka ett meddelande till mig eller lägga en kommentar här :) Tack!

Många frågor, väldigt få svar. Men det kommer ett beslut i sinom tid.