Meningsfulla ord i mitt liv

För några dagar sedan läste jag ett blogginlägg av Wilda Nilsson @nilssoniskogen @outdoor_wilda, en inspirerande kvinna i min bransch som jag har följt på sociala medier sedan jag fick veta att jag skulle göra värnplikt. Hon skrev om ledorden i sitt liv: "Jag har några ledord som hjälper mig navigera genom livet och fatta beslut. När jag ställs inför ett val eller när jag funderar på mina mål då ”mäter” jag ofta den förväntade effekten mot de här orden." Länk till inlägget här. Jag väljer att lägga in den formuleringen då jag tycker att den ger en bra bild över vad begreppet innebär även för mig. När jag läste hennes tankar började jag fundera själv, men jag kom inte fram till något som jag aktivt lever efter. Såhär lite mer än en vecka senare med de orden i bakhuvudet så har jag märkt att det finns saker som tar mer plats i mitt huvud än andra, framförallt vid beslutsfattande och vad som är viktigt i livet. 

Jag skriver nu om mina nykläckta tankar här dels för att tydliggöra dem för mig själv (jag tänker bättre genom att skriva / prata) men jag vill också dela med mig av dem till dig som är som mig, nyfiken. Jag påminner även om att det här forumet är en form av dagbok för mig, och att jag och mina tankar därför tar stor plats, jag skriver främst för min egen skull men låter även andra få kika in i mitt huvud. Just nu befinner jag mig i en period i mitt liv där mycket fokus ligger på mig själv, vem jag är, vad jag vill i livet, och därför skriver jag om det. Jag vill kunna skriva precis det jag tänker utan att framstå som självupptagen, och jag hoppas att du som läser kan och vill förstå det. Tack!

• Varför?

Detta är ett för mig viktigt ord i samband med beslut, snarare än ett ledord som hjälper mig att fatta beslut i en viss riktning. Jag låter i alla fall detta ordet stå här först ut, det har en väldigt bred innebörd och det betyder mycket för mig. Det är ett ord som funnits med mig ett tag och jag har det inristat på insidan av min ring som jag lät göra av försäkringspengarna från ett ärr i mitt ansikte. Det handlar om nyfikenhet, på mig själv, på andra människor och på olika saker. När jag tog studenten stod det "Klassens varför då?" på min papperstallrik som hängde runt halsen. Det handlar om motivation, om att vara säker på "sitt varför" - anledningen till att man gör saker och ting, och att vara på rätt väg, på min väg, i livet. Om det inte finns ett starkt varför, som helst av allt kommer inifrån mig själv, varför ska jag då göra det? Genom att formulera mitt varför kan jag klara mig igenom tuffare perioder när motivationen är låg, för jag vet att det finns ett större syfte. 

Det är även en källa för reflektion. Varför är ett frågeord som får mig att tänka till, lära känna mig själv - och andra. Det är en fråga jag ofta ställer. Jag ifrågasätter, för mig är det viktigt att förstå. Jag vill ha ett för mig tydligt syfte till det jag gör, vilket ibland kan bli tokigt i det yrke jag har valt, ibland finns det nämligen inte tid för mig att höra och förstå syftet, då är det bara att acceptera och göra mitt bästa i alla fall. Ibland finns det inte ens ett syfte, då brukar jag tänka att det är det som är syftet.

Jag vill också kunna motivera mina handlingar, främst för mig själv. Varför cyklar jag utan cykelhjälm? Det är en av många för mig obekväma frågor för jag har inget bra svar, jag tycker inte att det finns ett bra svar. Genom att ställa mig frågan "varför" försöker jag undvika att göra saker på grund av vana, grupptryck, göra saker som inte har något syfte, eller saker som jag egentligen inte vill göra. En annan fråga som också brukar leda mig på rätt spår är, hur skulle det kännas i magen om jag skulle berätta det här för min mamma? Skulle hon bli stolt eller besviken?

• Minnen 

Allt jag gör i livet skapar minnen på ett eller annat sätt och dessa vill jag ta vara på och faktiskt minnas. Minnen är det jag har, förutom min nutid, och genom att ta det i beaktning när jag står inför ett val tror jag på att jag kommer skapa mig själv ett fantastiskt liv med många minnen att tänka tillbaka på. Jag vill inte sitta på hemmet när jag är 80-90 år och ångra något, varken något som jag gjort eller inte gjort. Jag vill inte sitta på hemmet utan att glädjas så mycket det bara går för en människa, över det liv som jag har levt. 

"Tror du jag kommer tänka tillbaks på det här och tycka det var pinsamt?
Jag ska säga en sak, om jag har äran att överleva så är det enda bland annat jag kommer ångra,

att jag inte gav mera, jag kunde gett mera.

...

Har du verkligen mer och ge? Ja det har jag!"

- Panda da Panda, Köp maj

• Mod 

Mod för mig är inte att göra farliga saker, det är att göra något fastän man är rädd. Och det är inte att blanda ihop med att vara dumdristig och göra en massa saker bara för att de är farliga och för att jag ska bevisa för mig själv att jag är modig, men den avvägningen tror jag mig veta att jag klarar av. Den person jag vill vara - hon är modig. Jag är modig, och jag vill att mina handlingar ska präglas av det. Till exempel, med detta tankesättet berättade jag för killen jag var intresserad av hur jag kände, jag samlade mod till mig och hade allting att vinna och nästan ingenting att förlora. Det här hör även ihop med att skapa minnen när jag står inför ett val. Om mitt liv präglas utav mod tror jag att livets bana kommer ta kraftigare svängar, både positiva och negativa. Jag vet inte om livets dalar kommer vara djupare men jag vill gärna tro att mina toppar kommer vara bra mycket högre. Ett roligare liv där jag utmanar mig själv, där adrenalinkickarna byter av varandra och där jag går utanför min komfortzon. Att leva ett tråkigt liv är inte något som jag känner mig särskilt sugen på att göra, jag gillar äventyr, jag vill ha roligt, jag vill minnas. 

"Ibland måste man göra saker man inte vågar,
annars är man ingen människa utan bara en liten lort."
- Astrid Lindgren, Bröderna Lejonhjärta

• (Utveckling) 

Denna punkten är jag lite osäker på, jag känner inte riktigt lika starkt för detta ordet som jag gör för de andra, men jag tycker fortfarande det är viktigt för mig. Jag är tveksam till om det är något som påverkar / jag vill ska påverka mig i mitt beslutsfattande. Att jag ska tänka att jag vill att mina handlingar "måste" gå i en riktning som utvecklar mig. Men det är väl det som är grejen med ledord också, de är inte fasta ramar som stänger in mig i ett hörn och begränsar min handlingsfrihet, utan just att de hjälper mig att sträva efter att leva mitt liv precis så som jag vill. Ordet utveckling får vara med en stund och så får jag se vad jag tänker om det i ett senare skede. 

De handlingar jag gör vill jag ska gå åt ett håll som utvecklar mig. Inom mitt yrke, en sport, personligt eller vad som helst. Detta handlar också om mod. För att utvecklas måste jag gå utanför min komfortzon, jag måste våga ha det jobbigt, känna obehagskänslor och sedan få en enorm belöning i form av att bland annat vara nöjd med mig själv och den kicken jag får av att klara av något som känns jobbigt. Att jag blev avvisad av den där killen gjorde inte så mycket eftersom jag var så glad över att jag hade vågat öppna upp mig själv på det sättet. Det fick mig att tycka om mig själv ännu mer, att känna självtillit och det ökade mitt självförtroende något enormt. Utveckling är viktigt för mig, allting blir mycket roligare då än om man står stilla och trampar på samma ställe. Jag har märkt att jag tycker det är tråkigt i tex en sport när det inte händer något med min egen utveckling, jag slutade med BMX och sa till mig själv att jag inte hann med det under gymnasietiden, men jag tror att det handlade en hel del om att jag inte tyckte att det var roligt längre eftersom jag stagnerade i min utveckling. 

Detta är en av anledningarna till att jag läser till officer. Det här är en utbildning som utvecklar mig som både person och ledare och jag tycker att det är superspännande att få lära känna mig själv men även andra på det här sättet. Att klimatet på skolan är så öppet för feedback gör mig väldigt glad, för det öppnar upp möjligheten för alla blivande chefer att utvecklas så mycket det bara går här på 3 år. Vi pratar om saker som är så mycket djupare än ytligt kallprat, för klimatet uppmuntrar till det. Det är helt fantastiskt tycker jag. 

När jag läser igenom det jag skriver lägger jag märke till två gemensamma faktorer. Dessa är att jag vill ha roligt i livet, som jag just nu likställer med glädje och att jag vill vara nöjd med det liv jag levt när jag blir gammal. Vad jag ska göra med den slutsatsen vet jag inte, det är än så länge "bara" en reflektion från min sida. 

Något annat som jag tänker på när jag tar beslut i vardagen är pengar, hur jag vill balansera utgifter med inkomst och sparande. Jag har ännu inte kommit fram till någon bra balans, utan lever efter känsla, sparsam generellt men unnar mig ibland. Jag har ingen strategi för mitt sparande, jag lever inte efter en budget och jag känner inte heller att jag behöver göra det just nu. Jag lever på Försvarsmaktens bidrag, jag får gratis mat på vardagar, boende och resor och lägger mina pengar på framförallt sportaktiviteter, mat och dryck - och sparar resten, ca 25-50%. Jag mår bra av det just nu, varken existensminimum eller vardagslyx. Så småningom, när jag har en fast inkomst och försörjer mig själv vill jag ha en plan, jag blir motiverad av att ha en plan, men i nuläget har jag absolut ingen brådska. 

Mina reflektioner om ledord fortsätter i takt med att jag kommer fram till vad jag vill…